Svensk rätt dömer sjuka till Fredlöshet och Förlust av mänskliga rättigheter och Rätten till sin privata egendom

Fredlös kallas den som är en rättslös flykting undan rättvisan, som består i förlust av alla mänskliga rättigheter. Det hade sitt namn av den lagformel, sacer esto!, varmed förbrytaren förklarades förbannad och fågelfri, så att vem som helst har rättighet att döda honom. Straffet var urgammalt. Det motsvarar det fornnordiska varg i veum.

Med anledning av den djupa kräkning, av min mänskliga rättigheter och till mitt privata hem, har svenska domstolarna dömt mig till fredlös. Mot min vilja har domstolarna dömt mig att mista min egendom eller tvingas till ständig tortyr och ohälsa. Ett grovt hemfridsbrott som domstolarna dömt till elnätbolagens fördel trots att elnätbolagen saknar rättigheter, enligt avtalslagen § 36.


I äldsta tider var fredlöshet bara snäppet mindre än ett regelrätt dödsstraff. All egendom förverkades, kan knappt vistas i mitt eget hem nu, den fredlöses person fråntogs allt rättsligt skydd, vilket har hänt mig genom domstolarnas beslut. Den fredlöse var i samhällets ögon redan död, så uppfattar jag det. Den fredlöse är alltså ställd utanför samhället, det har jag varit sedan jag blev bildskärmsskadad 1992. Den frid som råder över samhället i stort och som kunde förstärkas i särskilda sammanhang julefrid, kvinnofrid, kyrkofrid, hemfrid  har ryckts bort, den gäller inte för den fredlöse, stämmer till 100 % utan att överdriva.

Mellan ca 1750 och slutet av 1800-talet försvann fredlöshet ur svensk rätt, men har återinförts på 2000-talet.

Nyetablering av fredlöshet inom domstolarna, men nu av vanliga skötsamma svenska medborgare är 2000-talets avtryck i den svenska demokratin. Rättssamhället, våra domstolar har havererat till förmån för den Trådlösa Tekniken – Det Tysta Miljögiftet

Året var 2008. Vetenskapsradion, ohälsan elöverkänslighet

 

Läs mer här och här